Jag vill bara skrika. Dö, försvinna bort från allt.
Såren som var på väg att läka rev du upp igår, och nu är dom djupare än någonsin.
Kommer aldrig att läka. Aldrig. Hur är det möjligt att en person man helst av allt vill glömma
kan såra en så mycket? Gråten sitter i halsen. Frustration och ilska är det enda jag kan känna.

Njuter du av att försötra? Förstöra för mig? Vill du att jag ska må dåligt?
Vill du att jag ska känna mig totalt värdelös och ovärd?

Hoppas att du är riktigt, jävla nöjd. För du har lyckats ännu en gång, grattis!
Fan va livet är härligt. Fan va jag älskar livets goda ting. Mums!