i en ca 2 månaders tid nu, men jag har bara försökt fösa bort det på grund av olika anledningar. 

Men nu börjar jag inse, det här fungerar inte. Jag vill inte gå runt och ljuga för mig själv, hitta

på en liten vitlögn som jag var dag drar för mig själv för att slippa hamna i skiten. 

Kärlek kan båda hela men också bryta ner själen och kroppen totalt. 

Det kan vara det finaste i världen men också det förjävligaste som finns..

Så, nu var det sagt. 

Mitt liv kan verkligen vara ett kaos. 

Nu är det dags att reda upp allt, för jag saknar det