Idag när jag ändå inte haft så mycket att göra satte jag mig framför TV:n precis
när dagens Oprahavsnitt körde igång. Det handlade om Brenda Slaby, den 41 åriga kvinnan
som oavsiktligt dödade sin 2-åriga dotter genom att lämna henne ensam i bilen över 8 h.

Det var hemskt att lyssna på när hon berättade om hur hon blev utnämnd till USAs mest
hatade mamma, förstår ni hur mycket hon måste ha hatat sig själv? Jag hade aldrig klarat av
att sitta i den situationen, att döda sitt egna barn som man älskar högst av allt måste ändå va det värsta som
kan hända en människa. Det är så hemskt att en människa med en redan så stor börda och skuld över sig själv ska bli utpekad som en av USAs mest hatade mammor när det egentligen hade kunnat hända dig, eller mig.

Men det är vid dessa tillfällen, när man hör att sådana här saker verkligen kan hända, det är då man stannar upp.
Tänk vad hektisk ens vardag är egentligen, utan att man tänker på det. Tänk vad mycket saker man glömmer bort
för att man så lätt blir ofokuserad av att man tänker på miljarders saker samtidigt.

Som Brenda själv sa ville hon inte att hennes älskade dotters död skulle vara förgäves.
Hon säger själv att hon vill att alla ska stanna upp, sakta ner tempot, för det kan hända vem som helst.
Hon hade oturen att det var just henne det hände.
Jag lider verkligen med henne!