Jag har börjat med en ny strategi, något jag visseligen skulle ha börjat med för länge länge
sen, men så har det inte blivit -tänka positivt om mig själv. För min egen skull liksom.
Nu har jag, i minst 4 år gått och mått dåligt över hur jag ser ut och det vill jag försöka
arbeta bort nu, för det kommer ta kol på mig annars.

Jag har otroliga komplex för rumpan. Jag känner mig som en 200 kg tung
flodhäst som går runt på staden. Men nu har börjat tänka; "nej Emma, din rumpa som är så nätt
och fin, liten så den knappt syns" och då blir det faktiskt bättre. Då känns det inte riktigt lika hemskt.

Det är nog dags att lära sig leva med sig själv, eller vad tror ni?