GRATTIS UNDERBARA MAMMA PÅ DIN 40ÅRSDAG
Torsdag -2 juli
--
Imorgon lämnar jag Kunskap
Blandade känslor inför imorgon. Dessa två år på Kunskapsskolan i Uppsala har varit helt otroligt
underbara och jag kommer lämna alla med en klump i magen och gråten i halsen.
När jag började på Kunskap var jag helt vilsen, jag hade ingen kompis överhuvudtaget eftersom jag
kommer från norra Uppsala tillskillnad från alla andra som komer från Sunnersta, Norby, Valsätra etc.
De två första dagarna var kämpiga, jag satt mest själv och försökte roa mig med diverse olika
saker. Men jag behövde inte vänta länge innan världens finaste Sara kom fram till mig, en söt kort lite tjej med kort ruffsigt, superblondt hår, och frågade mig om jag ville hänga med dom -självklart! Och enda sedan den dagen
kan man säga att jag, Sara och Matilda har varit tighta. Vi har haft våra dåliga stunder då vi har bråkat, men för det mesta har vi hållt sams och jag kommer sakna dom något fruktansvärt.
Sedan har vi Ville, Curling, Hannes som jag har kommit närmare på senaste tiden.
Mina favoritkillar som jag verkligen känner att jag inte vill lämna. Love you!
Imorgon går jag alltså ut grundskolan och mitt liv börjar på en ny kula när jag ska entra gymnasiet.
Fan va bra det känns samtidigt som jag är rädd, rädd för vad jag har att vänta mig i framtiden!
Hjärta & Hjärna
Tack!!
jag känner mig stressad över skolarbetet på något sätt, men över att jag ska behöva lämna
två helt fantastiska vänner som verkligen gör mina dagar, som alltid finns där att luta sig mot.
Som man alltid kan hålla fast vid när det blåser upp till storm och allt är ett enda stort kaos där uppe.
Mina ord räcker inte till för att beskriva min tacksamhet, hur stolt jag är över att känna dessa
två människor som verkligen alla borde ha rätten till att känna. Alla borde få ha två stycken sådana
underbara vänner som jag faktiskt hör. Som jag varje dag skrattar tillsammans med, som jag vid vissa
tillfällen gråter med. Jag kan prata med er om allt och det är jag så glad över.
Vad som än händer, vad som än händer så kommer jag alltid att stå vid er sida.
För oh my god vad jag är tacksam över att jag har er. Mina änglar....
...
Jag vill bara skrika. Dö, försvinna bort från allt.
Såren som var på väg att läka rev du upp igår, och nu är dom djupare än någonsin.
Kommer aldrig att läka. Aldrig. Hur är det möjligt att en person man helst av allt vill glömma
kan såra en så mycket? Gråten sitter i halsen. Frustration och ilska är det enda jag kan känna.
Njuter du av att försötra? Förstöra för mig? Vill du att jag ska må dåligt?
Vill du att jag ska känna mig totalt värdelös och ovärd?
Hoppas att du är riktigt, jävla nöjd. För du har lyckats ännu en gång, grattis!
Fan va livet är härligt. Fan va jag älskar livets goda ting. Mums!
1, 2, 3
2. Jag jobbar och uppför mig för att få saker som jag förtjänar.
3. Nu har jag faktiskt skaffat mig ett jobb också.
Så inte fan är det så att jag inte betalar någonting själv.
Utan det mesta förutom den mesta maten jag äter på stan betalar jag själv.
De flesta kläder betalar jag själv, förutom behövliga saker som skor och jackor.
Tankeställare
Veckans, om inte månadens dialog
Innan ni ger er in på denna dialog vill jag bara poängtera
att min lilla, lilla lillasyster är bara 10 år gammal och kommer in i mitt
rum och kollar bekymrat på mig;
Lisa: - Är du ledsen?
Jag: -Nej?
Lisa: -Men du har varit ledsen?
Jag: -Öhm...alltså...ja, eller nej, vadå?
Lisa: -Är det det vanliga? Är du ledsen för du vet vad?
Jag: -Ja (lite smått generad)
Lisa: -Jag finns här om du vill prata (säger hon med vuxen ton och lägger
handen på min axel)
Jag: - Ha ha...tack!
Lisa: -Jag finns här! viftar lite nonchalant med handen och går i
väg med handduksturban på skallen och morgonrocken i högsta hugg.
Hon är allt för bra härlig min lillasyster.
Så liten men ändå så vuxen. Hjälp vad tiden rinner i väg!
orkar inte...
Idag är en sådan dag. När alla känslor ligger som
en tung sten på båda axlarna och klumpen ligger stor i magen.
Jag saknar honom. Jag saknar det vi hade.
Jag orkar inte gråta mer, jag orkar inte vara ledsen varje dag.
Vad ska man göra? Gräva ner sig i sig själv eller så gräver man sig uppåt.
Life´s a biiiiiitch!
Ytligheter
Ibland är det okej att vara ytlig. Det ska jag vara idag.
Om jag fick önska en enda sak så skulle det nog vara pengar. Eller nej, ett jobb, ett jobb
i världsklass. Som typ modechef eller liknande på VOUGE, skulle inte det vara vara helgrymt?
Då skulle man slå två flugor i en smäll liksom -först skulle jag få göra något som jag verkligen drömmer om, och
dessutom skulle jag känna en hel del stålar.
Jag satt inne och kolla på JAK & JIL BLOGG nyss. Det är rätt tungt
att sitta och kära ner sig i alla dessa skor signerade Louis Vuitton, Christian Louboutin,
Miu Miu etc. Det är nästan så att en liten tår faller ner från min kind! Fan vad jag älskar mode, mode
måste vara det bästa som finns. Att själv få upptäcka vad man gillar och att kunna inspireras av andra.
Nu ska jag återgå till JAK & JIL bloggen och kära ner mig ännu lite mer.
JAG VILL TILL PARIS!
Dagens fundering
sen, men så har det inte blivit -tänka positivt om mig själv. För min egen skull liksom.
Nu har jag, i minst 4 år gått och mått dåligt över hur jag ser ut och det vill jag försöka
arbeta bort nu, för det kommer ta kol på mig annars.
Jag har otroliga komplex för rumpan. Jag känner mig som en 200 kg tung
flodhäst som går runt på staden. Men nu har börjat tänka; "nej Emma, din rumpa som är så nätt
och fin, liten så den knappt syns" och då blir det faktiskt bättre. Då känns det inte riktigt lika hemskt.
Det är nog dags att lära sig leva med sig själv, eller vad tror ni?
Tankeställare
Hustet bjuder
Sedan tycker jag själv det är väldigt roligt att se hur jag har förändrats
med åren. Checka in!
sommaren -06. En helt galet underbar sommar
Hemma hos Sara -07. Jag kommer starkt ihåg att jag
hade kärleksproblem här. Med vem? Ha ha, jag har ingen aning.
Jag hade ett underbart sportlov -08 med en massa underbara vänner!
Sanna (underbara du!) och Jag på bussen på väg upp till Undersvik -08
Matilda och jag i Falun v.14 -08. Den veckan glöms aldrig, någonsin bort.
Jag och min sönos till hund Vera i somras (-08)
Slutligen! Det var sommar, vinden blåste sådär lagom mycket.
Jag älskar verkligen denna bild! Om jag får säga det själv....*blink blink*
Receptet, finns det?
Mamma du är den finaste människan som exsisterar
(ursäkta bilden, mycket mycket gammal men det var den enda jag hade på oss två tillsammans)
höga krav
Det var tungt att komma upp ur sängen imorse, ovanligt tungt.
Sen har även skoldagen varit ovanligt tung med mycket tråkigt arbete som jag har gjort. Bland annat matematiken.
Det är nog först nu jag inser vilka krav jag sätter på mig själv.
Jag försöker varje dag intala mig själv att jag inte alls sätter krav på mig själv.
Jag försöker ju kämpa och framför allt bli av med min presentations ångest och mina höga krav.
Men det går inte -och nu först när till och med mamma säger att hon är orolig över mig så förstår jag.
Och det är först nu som många frågetecken visar sig i mitt liv - för allt handlar om de högra kraven.
Det är p.g.a de höga kraven som jag mådde dåligt en tid.
Det är p.g.a de höga kraven som jag dag ut och dag in sitter med huvudet nere i böcker och pluggar.
Det är p.g.a av de höga kraven som mitt självförtroende och självkänsla är nere på botten av havet.
Jag måste bli av med de höga kraven. Jag måste försöka sluta pressa mig själv. Jag måste.
Söndag och några kloka ord
Sara Smith
bästa vänner. Och jag hoppas att det kommer förbli så för du är en så härlig människa verkligen.
Det var du som tog hand om mig i början av skolan.
Det var du som stöttade mig när jag hade det jobbigt.
Det har alltid varit du som funnits där. Trots att vi gled isär.
Men vi löste det -och jag är så överlycklig för det. För du är fan en av de bästa tjejerna
som exsisterar. Och du... jag LOVAR dig att vi aldrig kommer tappa kontakten. LOVAR!
- haha gammal bild men den bjuder vi på säger vi. Tack för att du är så bra Sara.
