Det kändes som att en stor tung sten försvann från mitt bröst när jag fick reda på att jag, min familj

och älskade pojkvän ska åka till Mallorca en hel vecka - det känns så himla skönt att jag ska få uppleva värme och sol på väldigt länge, känns som att det inte varit varmt på 1000 år. 

Nu förtiden försöker jag bli mycket bättre på att leva i nuet. Men det är så svårt när man bara vill framåt. 

Det känns så himla jobbigt just nu, med både skola och allt annat. Det blir mycket lättare på sommaren.

Det jag ser riktigt mycket fram emot är att få slutbetygen och gå ut från Kunskapsskolan och aldrig mer 

få komma tillbaka, förstår ni vad skönt? Samtidigt som jag har träffat världens bästa vänner och snälla 

lärare så känns det skönt att få gå vidare, jag kan ångra att jag bytte skola. Väldigt mycket ibland. 

Men valet jag gjorde har ju fått mig att uppleva en massa nytt som jag förmodligen aldrig hade upplevt annars. 

Men jag saknar alla vänner i Storvreta och jag saknar på något sätt det jag inte ens upplevt, som jag hade kunnat få uppleva om jag inte hade bytt skola, och framför allt, om jag inte hade blivit sjuk från allra första början hade jag nog inte ens bytt skola. 

Men... jag vet att jag kommer stöta på en massa problem och behöva välja mellan olika val i framtiden.

Men det är det väl ingen idé att tänka på nu? Det kommer när det kommer. Jag måste leva i nuet. 

Just nu ligger Vera bredvid mig och sover sött. Lets Dance står på för fullt på TV:n och jag saknar Philip

samtidigt som jag försöker planera veckan och all dess skolarbete som jag har att väntat mig. Men det kommer jag nog klara, hoppas jag. Pepp, pepp pepp!!!!