Innan ni ger er in på denna dialog vill jag bara poängtera
att min lilla, lilla lillasyster är bara 10 år gammal och kommer in i mitt
rum och kollar bekymrat på mig;

Lisa: - Är du ledsen?
Jag: -Nej?
Lisa: -Men du har varit ledsen?
Jag: -Öhm...alltså...ja, eller nej, vadå?
Lisa: -Är det det vanliga? Är du ledsen för du vet vad?
Jag: -Ja (lite smått generad)
Lisa: -Jag finns här om du vill prata (säger hon med vuxen ton och lägger
handen på min axel)
Jag: - Ha ha...tack!
Lisa: -Jag finns här! viftar lite nonchalant med handen och går i
väg med handduksturban på skallen och morgonrocken i högsta hugg.

Hon är allt för bra härlig min lillasyster.
Så liten men ändå så vuxen. Hjälp vad tiden rinner i väg!