Life´s fantastic

Förra helgen, när jag satt i soffan hos min pojkvän kom jag att tänka på hur lyckligt lottad jag är. Man ska nog inte sukta efter det man inte har trots allt. Jag har allt jag kan önska i mitt liv, och jag är faktiskt väldigt nöjd med mig själv, trots det att jag var dag inbillar mig att jag är en ful, fet ko som står lite svajigt med ena foten på jorden. Men icke. 

Tänk att ha en pojkvän att vakna upp med varje morgon. Att bara få en varm godmorgon-kram gör mig helt lycklig i hela kroppen. Att få gå ner i köket och äta frukost med hela sin familj och plötslig känner mig en rufsig lite sak stryka sig mot sitt ben -nej! inte en katt. en hund som jag älskar över allt annat och saknar så mycket just nu då hon bor borta över helgen.

Jag är faktiskt en fullt frisk människa som har alla chanser i världen att lyckas.
Mina föräldrar hjälper mig på vägen, stöttar mig och pushar mig när jag sitter förtvivlad i soffan
över att det svåra NO-provet går av stapeln nästa morgon. 
Herregud vad mina föräldrar är guld värda. Dom gör faktiskt allt för mig och min lillasyster.

Ännu en gång ett citat från lilla mig;
- Kom för guds skull ihåg att var dag tänka på hur mycket era föräldrar offrar för er. 
Ge lite extra tillbaka. En kram eller ett "Jag älskar dig Mamma." Tro mig. Det värmer att få höra.

Nuet -Viktigare än framtiden?

Den här dagen, just dessa minuter i skrivande stund, sekunden nu kommer aldrig tillbaka.
Min mamma brukar tjata på både mig och pappa eftersom vi alltid pratar om vad som komma ska -vi lever aldrig i nuet.
Och hon har faktiskt rätt, jag tror att jag måste bli bättre på att leva nu, här och nu kommer ju aldrig någonsin komma tillbaka.

Om man sätter sig ner, går in i sig själv och tänker så inser man (i alla fall jag) att nuet är så mycket 
viktigare än framtiden. Det är nuet som gör framtiden. Det är våra handlingar, våra misstag, framgångar och motgångar som tar oss till framtiden. Det är vi själva som bestämmer vår egen framtid -glöm inte det!

Jag vill lyckas med mitt liv. Jag kan bli så ivrig att jag tillslut stänger mina ögon och tänker mig
in i framtiden som en ny Rachel Zoe. Bor i Hollywood, stylar kändis efter kändis och glassar 
runt i Beverly Hills med min nya Hermés Birkin...

... och när jag öppnar ögonen igen så skrattar jag lite för mig själv.
Mina förhoppningar är så stora att jag tillslut glömmer vem jag är. Vart jag är och hur mitt liv ser ut.
Det jag försöker säga är inte att jag inte trivs med mitt liv idag. Jag älskar det, jag älskar min familj, min pojkvän och mina vänner över allt annat -men jag vill göra något stort i mitt liv. Jag vill imponera. Nå fram till mina drömmars mål.

Allt som krävs är viljan! 
Misstag kommer begås -men det är av dom vi lär oss!


Random

Mitt bästa köp:  Louis Vuitton Never full-väskan

Mitt sämsta köp: Svårt att komma på det sämsta. Allt med prislappen kvar räknar jag som dåligt köp

Mitt dyraste köp: Båda mina väskor har jag fått. Ett par skor har nog varit den dyaste investeringen

Mitt billigaste köp: Forever21 linne för 20:- under New York-trippen förra året i Maj

Mitt senaste köp: Blus i Fredags från H&M (egentligen en present från käraste gudmor)

Mitt nästa köp: Vårkläder. Ska byta mina nya jeans som var sönder i benet

Ett köp jag ångrar att jag inte gjorde: Det finns så många. Jeansjacka från H&M Trend kanske

Mitt önskeköp: YSL-clutch eller denna Chloé-väska

Nobody knows

Och så är det. För ingen har en aning om hur jag egentligen känner mig.
Det går upp och ner, som en berg och dalbana verkligen. Ena dagen happy, andra dagen inte.

Nu sitter jag i alla fall och myser med Veris och smaskar på Palle Kuling godis.
Imorgon är det Fredag, sista dagen innan Sportlovet och jag ska äntligen ege mig
till Stockholm där mina favoriter väntar. Det ska bli så mysigt!

Och på ördag är det alla hjärtans dag, dagen efter fyller Philip 17 år.
Det ska firas och jag ska verkligen försöka göra den dagen till en bra, för hans skull.
Jag älskar dig Philip. Orden finns inte för min kärlek till dig.

Bättre sent, än aldrig.

  
 
 

Den 19 December, ja, jag vet att det var väldigt länge sen. Men som sagt, bättre sent än aldrig.
Varje år, på avslutningsdagen brukar jag och några tjejkompisar träffas och äta god middag. Det är alltid
jag och Sanna som arrangerar hela grejen och det brukar bli så trevligt.

I år åt vi toast med mozzarela och tomat (med olivolja och salt..)
Till varmrätt åt vi Pasta Carbonara och slutligen till efterrät tröck vi i oss
en varsin Panacotta. Det var så smarrigt, och så mysigt.

Lycklig igen!

När jag är som lyckligast blir jag helt sprattlig i hela kroppen.
Oftast förekommer det nästan bara när något ovanligt händer eller
när jag är med mina absolut närmsta vänner.

När jag för några månader sen frågade min mamma när hon upplevde mig le på riktigt
första gången efter att jag varit jätte sjuk sa hon; I somras, på Lekarviken, då kom min vanliga Emma tillbaka.

Vet ni? Jag vet att hon menade denna händelse. Jag var happy! Kommer ihåg det som det vore igår.



Sommaren 2007. Vi var sjukt trötta på att det regnade konstant, för jag lovar, det gjorde verlkligen det.
Tillslut hade det regnat så mycket att hela våran, gigantiska, damm uppe på klipporna svämmade över-
Vi fick en chock efter att ha varit hos några vänner på fika och sedan möts av detta- Oh my vad kul det var!

Och det här var faktiskt, första gången på över 1 år, som jag var glad, jag var tillbaka.

Puss


Nyare inlägg
RSS 2.0