När jag är som lyckligast blir jag helt sprattlig i hela kroppen.
Oftast förekommer det nästan bara när något ovanligt händer eller
när jag är med mina absolut närmsta vänner.

När jag för några månader sen frågade min mamma när hon upplevde mig le på riktigt
första gången efter att jag varit jätte sjuk sa hon; I somras, på Lekarviken, då kom min vanliga Emma tillbaka.

Vet ni? Jag vet att hon menade denna händelse. Jag var happy! Kommer ihåg det som det vore igår.



Sommaren 2007. Vi var sjukt trötta på att det regnade konstant, för jag lovar, det gjorde verlkligen det.
Tillslut hade det regnat så mycket att hela våran, gigantiska, damm uppe på klipporna svämmade över-
Vi fick en chock efter att ha varit hos några vänner på fika och sedan möts av detta- Oh my vad kul det var!

Och det här var faktiskt, första gången på över 1 år, som jag var glad, jag var tillbaka.

Puss